Psaltaren 49

Svenska Folkbibeln

² Hör detta, alla folk,
    lyssna, alla ni som lever i världen,
³ både hög och låg,
    rik och fattig.
⁴ Min mun skall tala visdom,
    mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
⁵ Jag vill böja mitt öra till visdomsord,
tyda mitt gåtfulla tal
    till toner från lyran.

⁶ Varför skulle jag frukta under olyckans dagar,
när mina förföljares ondska omger mig?
⁷ De litar på sina ägodelar
    och berömmer sig av sin stora rikedom.
⁸ Men sin broder kan ingen friköpa,
    eller ge Gud lösepenning för honom.
⁹ För dyr är lösen för hans själ
    och kan ej betalas till evig tid,
¹⁰ så att han skulle få leva för alltid
    och inte se förgängelsen.
¹¹ Ty man ser att de visa dör,
    att dårar och oförnuftiga går under liksom de
och måste lämna sina ägodelar åt andra.
¹² De tror att deras hus skall bestå för evigt,
deras boningar från släkte till släkte.
De uppkallar jordagods efter sina namn,
¹³ men mitt i sin härlighet
    har en människa ingen beständighet,
hon är lik djuren som förgås.

¹⁴ Så går det dem som förtröstar på sig själva
och deras efterföljare som gläder sig åt deras ord. Sela.
¹⁵ Som en fårhjord drivs de ner i dödsriket,
döden blir deras herde.
    De rättfärdiga skall råda över dem när morgonen gryr.
Deras gestalt förtärs av dödsriket,
    de får ingen upphöjd boning.
¹⁶ Men Gud skall friköpa min själ
    från dödsrikets våld,
han skall ta emot mig. Sela.

¹⁷ Frukta inte när en man blir rik,
    när hans hus växer till i härlighet.
¹⁸ Av allt detta får han ingenting med sig vid sin död,
hans härlighet följer honom ej dit ner.
¹⁹ Om han än prisar sig välsignad under sitt liv,
om man än berömmer dig när du gör dig goda dagar,
²⁰ så skall hans själ gå till sina fäder,
till dem som aldrig mer ser ljuset.
²¹ En människa, som mitt i sin härlighet är utan förstånd,
är lik boskapen som förgås.