Psaltaren 73

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Gud är rättvis

73 Gud är verkligen god mot Israel! Han är god mot dem som har rena hjärtan.

² Men jag nästan tvivlade på honom och kom för nära klippbranten! Jag snubblade och var nära att falla ner.

³ Jag var avundsjuk på dem som det gick bra för, de stolta och högfärdiga som hade framgång.

⁴ Hela livet tycks le emot dem. De är friska och välmående.

⁵ De råkar inte in i svårigheter och brottas inte med problem som många andra.

⁶ Deras högfärd glänser som ett juvelhalsband, och deras kläder är vävda av grymhet!

⁷ Deras feta uppsyn talar om de onda planerna i deras hjärtan.

⁸ Föraktfullt skrattar de åt andra människor och förtalar dem. De är högfärdiga och förtrycker andra.

⁹ De skryter som om de ägde både himmel och jord.

¹⁰ De har lyckats göra Guds folk förskräckt och förvirrat, så att de lyssnar till dem och tror vad de säger.

¹¹ Förstår Gud vad som händer? frågar de.

¹² Se på dessa självsäkra människor. De behöver aldrig lyfta ett finger. Eller också lyfter de ett finger och får det de pekar på. De lever ett lättvindigt liv och blir bara rikare och rikare.

¹³ Har jag slösat bort min tid? Vad har jag för glädje av att leva ett rent liv och inte synda?

¹⁴ Allt jag fått ut av det är lidande och problem, ingenting annat.

¹⁵ Nej, om jag verkligen hade sagt så, skulle jag ha varit en förrädare mot ditt folk.

¹⁶ Ändå är det alltför svårt att förstå varför de som hatar Herren kan ha sådan framgång.

¹⁷ Jag funderade mycket över detta, men en dag då jag satt i Guds helgedom fick jag ett annat perspektiv på alltsammans.

¹⁸ Jag tänkte på hur framtiden ska bli för dessa ogudaktiga människor och på vilken slipprig väg de går. Plötsligt kommer Gud att störta dem i fördärvet.

¹⁹ I ett ögonblick tar deras lycka slut. Den tar en ände med förskräckelse.

²⁰ Nu lever de som i en drömvärld, men en dag kommer de att vakna upp inför sanningen, och stå där yrvakna inför dig.

²¹ När jag ännu kände bitterhet och mina känslor var sårade,

²² då var jag lika dum och ovetande som ett djur, och jag förstod dig inte.

²³ Trots detta älskar du mig! Du håller min högra hand!

²⁴ Du ska fortsätta att leda mig hela livet med din vishet och dina råd, och slutligen ska du ta emot mig med ära i din himmel.

²⁵ Vem känner jag i himlen utom dig? Och när jag känner dig, vad behöver jag då på jorden?

²⁶ Om jag blir sjuk till kropp och själ, så är ändå Gud min styrka! Han ger mig kraft att leva.

²⁷ Men ett är säkert. De som vägrar att tillbe Gud kommer att förgås. Han förgör dem som inte är trogna honom.

²⁸ Men jag försöker komma honom så nära jag kan! Jag har utvalt honom, och jag kommer att berätta för alla om hur underbart han räddar mig.