2 Församla er som halm, kom samman,
    du folk utan skamkänsla,
² innan beslutet verkställs
    och dagarna flyger förbi som agnar,^[a]
innan Herrens brinnande vrede kommer över er,
    innan Herrens vredes dag kommer över er.
³ Sök Herren, alla ödmjuka i landet,
    som lyder hans bud.
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet.
    Kanske får ni då skydd på Herrens vredes dag.

⁴ Gaza ska bli övergivet,
    Ashkelon läggas i ruiner,
Ashdods befolkning förjagas mitt på dagen,
    och Ekron ryckas upp med rötterna.
⁵ Ve er som bor utmed kusten, ni keretéer^[b]!
    Herrens ord är emot er,
Kanaan, filistéernas land, och jag ska utplåna dig,
    så att ingen lämnas kvar.
⁶ Kustlandet ska bli betesmark,
    där herdarna har sina brunnar^[c]
    och fåren sina fållor.
⁷ Det ska tillhöra dem
    som är kvar av Judas stam.
Där ska de finna betesmarker,
    och i husen i Ashkelon
ska de lägga sig om kvällen,
    för Herren, deras Gud, ska ta sig an dem
och upprätta dem på nytt.

⁸ ”Jag har hört Moabs hån
    och ammoniternas smädelser,
när de har hånat mitt folk
    och kränkt deras land.
⁹ Därför, så sant jag lever,
    säger härskarornas Herre, Israels Gud:
Moab ska bli som Sodom
    och ammoniterna som Gomorra,
ett nässelsnår och en saltgrop,
    en ödemark för evigt.
De av mitt folk som är kvar ska plundra dem,
    återstoden av mitt folk ska få dem till arvedel.”

¹² ”Också ni, kushiter,
    ska genomborras av mitt svärd.”

¹³ Han ska sträcka ut sin hand mot norr
    och förgöra Assyrien.
Han ska omvandla Nineve till en ödemark,
    torr som en öken.
¹⁴ Där ska hjordar lägga sig,
    och alla slags vilda djur.
Pelikaner och trappar
    ska övernatta på dess pelarhuvuden,
och deras skrin eka genom fönstren.
    På tröskeln ser man förödelse,
    och cederpanelen är blottad.^[e]
15 Detta är den jublande staden
    som levde så tryggt
och sa till sig själv:
    ”Det finns ingen som är som jag.”
Se hur den nu har blivit ödelagd,
    ett tillhåll för vilda djur!
Alla som går förbi
    visslar och viftar med händerna.