Uppenbarelseboken 6

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Sex av sigillen bryts

6 Medan jag såg på bröt Lammet det första sigillet, och började öppna boken. Med en röst som liknade åskan sa då en av de fyra levande väsendena: Kom!

² Då fick jag se att det stod en vit häst framför mig. Och ryttaren som satt på den bar en båge, och man satte en segerkrans på hans huvud. Han kom som segrare för att segra på nytt!

³ När han bröt sigillet till den andra boken, hörde jag det andra av de fyra väsendena ropa: Kom!

⁴ Nu fick jag se en röd häst. Dess ryttare fick makt att ta bort freden från jorden och få människorna att slakta varandra. Och han fick ett långt svärd.

⁵ När han hade brutit det tredje sigillet, hörde jag det tredje av de fyra väsendena säga: Kom! Då såg jag en svart häst, och dess ryttare höll en vågskål i sin hand.

⁶ Och en röst bland de fyra väsendena sa: Ett kilo vete för en hel dagslön, eller tre kilo korn, men skada inte olivoljan och vinet.

⁷ Och när det fjärde sigillet bröts, hörde jag det fjärde väsendet säga: Kom!

⁸ Och nu såg jag en likblek häst, vars ryttare hette Döden och han följdes av en här av döda från avgrunden. De fick kontroll över en fjärdedel av jorden, för att döda människorna genom krig och svält och sjukdom och vilda djur.

⁹ Och när Lammet bröt det femte sigillet, såg jag ett altare. Under det fanns alla de människors själar, som hade lidit martyrdöden för att de hade förkunnat Guds ord och trofast vittnat om Jesus.

¹⁰ De ropade högt till Herren: Allsmäktige Herre, du som är helig och sann, hur länge ska det dröja innan du dömer människorna på jorden och straffar dem för vad de gjort mot oss?

¹¹ Var och en av dem fick då vita kläder, och blev tillsagda att vara stilla ännu en kort tid, tills dess att deras medtjänare och bröder - som skulle bli dödade liksom de själva - hade blivit fulltaliga.

¹² Sedan såg jag honom bryta det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning, och solen blev svart som en sorgdräkt och månen blev blodröd.

¹³ Sedan såg det ut som om himlens stjärnor föll till jorden som gröna frukter från ett fikonträd som skakas av kraftiga vindar.

¹⁴ Himlen försvann framför mina ögon, som om den rullats ihop som en bokrulle, och togs bort. Och alla berg och öar skakade och flyttades från sina platser.

¹⁵ Jordens kungar och världens ledare och de rika männen och de höga militärerna och alla människor, stora och små, slavar och fria greps av ångest och skräck och gömde sig i grottor och bland bergsklippor,

¹⁶ och de ropade till bergen: Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen, och för Lammets vrede,

¹⁷ för deras stora vredes dag har nu kommit och vem kan överleva den?